Men man kan ju aldrig vara utan en stickning, så jag har startat en nytt projekt, nämligen ett som ska minska min stash lite. Jag har ärvt ganska mycket garn, mer än vad jag har köpt. Det är en härlig blandning mellan väldigt, väldigt gamla matta ullgarner och überglansiga akrylgarner, alla i väldigt olika färger och tjocklekar och aldrig mer än ett nystan av samma färg.
Jag vill ju gärna använda det till något nyttigt. Det är ju ändå garn och garn ska inte slängas eller ligga och damma i en låda, garn ska användas!

Jag gör nämligen detta för att jag ska kunna rättfärdiga en shopping spree i den lokala garnaffären som jag tänker ha sen till sommaren. Ni kanske tycker att jag är konstig som planerar detta redan nu, men det blir en extra morot för att jag ska göra lufthål i min garnkorg så jag kanske inte får så mycket skäll av min sambo sen när shoppingkassen följer med mig hem. Högst upp på listan ligger en riktigt bra och vass liten sax, som förhoppningsvis kommer att radera några svordomar här hemma.

Det första jag stickade var en Brynäshalsduk till min älskling. Den är stickad av ett riktigt hemskt "självrandande" garn från Järbo i 100% akryl. Problemet är att garnet inte alls är självrandande. Den skapar ränder, men inuti ränderna så skapar den även små "fläckar" med färg från tidigare rand. Till och med små ränder med fel färg ibland.
Jag är allt för mycket perfektionist för att klara av det. Så det garnet har legat och vilat i min garnkorg med förhoppningen att någon gång ska det väl komma ett projekt som passa det.
Jag orkade inte vänta längre så jag stickade en halsduk där jag smärtsamt klippte bort allt det fula garnet (dvs. nästan ett helt nystan av två) och stickade bara med det "bra" garnet.
Mycket jobb för en kort halsduk och många många många trådar att fästa. Men älsklingen blev glad iaf och att ränder inte blev lika långa, det lider ingen av. =)